Jag har alltid tänkt på mig själv som fokuserad – att när jag väl gör någonting, så gör jag det ordentligt. Och till mångt och mycket stämmer det. Jag lämnar inte saker ogjort. Men till viss del är det också helt fel. Sånt som andra förväntar sig av mig – som jobb eller att dyka upp när jag lovar, det fixar jag, gör klart och levererar. Men när det kommer till de mål jag och projekt jag sätter upp för mig själv. Där har det varit värre.
Jag var på en föreläsning med Johannes Hansen i höstas, och fastnade verkligen för en av hans resonemang. Jag kommer inte ihåg det ordagrant – men summan av kardemumman var att när vi upplever motstånd i det vi håller på med är det mycket enklare att råka glömma bort det där projektet och istället starta upp ett nytt. Det var en ögonöppnare. Alla mina projekt som jag har haft genom åren, från sporter, till instrument och bloggar, böcker – you name it. Jag startar de och glömmer bort de. Men egentligen ”glömmer” vi de inte. Vi bara låter de rinna ut i sanden för att vi inte orkar ta oss över plattån.
När vi blir stressade och borde ägna oss åt färre saker, då startar vi i stället nya projekt – eftersom det ger en bättre känsla att lära sig något nytt, än att fila på detaljerna. Det är enkelt i början – sen krävs timmarna av nötning, som inte är lika glamorösa. Jag har trott att jag varit envis (och är det som fasiken ibland), men de där timmarna – de har jag svårt att stoppa in.
Fokusera
Det är därför det varit lite tyst här på sistone. För istället för att skapa nya projekt, borde vi (läs jag) avsluta projekt och ägna oss åt de som är viktigast för oss. Bloggen får ju helt klart ses som ett projekt som jag härdat ut med, ett av projekten som jag inte lagt av med för att jag inte känt för det. Tänkt långsiktigt och vecka efter vecka skrivit de inlägg som jag planerat. Även fast jag inte är Isabella Löwengrip och tjänar miljoner på bloggen. (Om någon känner för att hjälpa mig på traven med det så är jag absolut intresserad av att stoppa in de timmarna!).
Bloggen har blivit en del av min vardag, på gott och ont. Det bra är att jag mår bra av att skriva. Det dåliga att det ibland känns som något som bara måste göras. Jag vill inte känna att jag måste blogga – det är fel inställning. Sen har jag några andra långsiktiga projekt – några som jag tror kan ge mig mer över tid.
Vad händer nu?
Det är kanske nu jag borde följa mitt eget råd, fokusera och avsluta det här projektet. Skriva att det varit a hell of a ride och checka ut med en vag antydan om att jag kanske kommer tillbaka en dag – fast alla vet att det inte är sant. Men det kommer jag inte göra. Bloggen är min baby och jag tänker inte slänga ut den genom fönstret bara sådär. Så jag kommer fortsätta skriva – men lite mer när jag känner för det. När jag kan investera i att leverera ett riktigt bra inlägg. Har en tanke som jag vill diskutera, eller en händelse som faktiskt är värd att lyssna på. Just nu känns det mest som att jag är tillbaka på bilder på mina pannkakor med titeln ”Det här åt jag till lunch” – ni vet fjortisbloggarna som fick alla att rynka på näsan när man sa bloggare.
Så efter nyår blev det en liten bloggpaus. Jag behövde den för att andas och fundera på vad som är rätt väg att gå med alla projekt. Jag har inget svar än och kommer säkerligen ha alldeles för många bollar i luften i år med. Istället för nyårslöfte är min ledstjärna för året att inte starta upp massa nya projekt. Hellre avsluta, eller vårda de jag redan har. Det känns bra i hjärtat.
Vi hörs snart igen – tills dess…
…. fundera på om du också startar projekt på slentrian, du kanske också skulle må bra av lite mer fokus…
2
No Comments